20 januari 2015

Fortfarande nätlös

uch ja, nog är man handikappad utan nätet.

Oh tusan vet när de kommer åt, men när de gör de, så gör jag de oxå.

Idag är datorn o jag på besök hos grabben igen för att ordna viktiga saker...:) 

Ha de gott tills dess.Tyvärr hinner jag inte besöka alla den lilla stund jag är uppkopplad. 

14 januari 2015

Nät lös

Hoho!!

Vi är nätlösa 
efter 
Stormen Egon.

Jädra gubbe som snodde
vårt internet.

Därav min frånvaro här!!
Idag tog jag datorn o hälsade på
hos lillgrabben


Hälsa på Er när jag
fått tillbaka 
vårt nät!! 
Tills dess, ha de gott!!!!


09 januari 2015

På G

Igår började jag träna på CWC igen efter alla helger. 
Den här träningsformen är jättekul men tuff!! Men alla gör efter sin förmåga. 
(
bilden är inte från gården, och personerna på bilden 
kanske inte alls vill vara med på bild här, därför är de maskerade) 

Ett redigt tufft pass var det igår i härlig gyttja. Ja vi tränar på en grusplan o de har ju regnat en del sista dagarna så de var härlig kletigt underlag. Men så skönt o så pigg man är efteråt, men idag har jag lite ont i låren. De kände jag speciellt på morgonpromenader med hundarna så jag beställde en tid för massage i början på nästa vecka. De tyckte jag att jag är värd så här efter alla helger o vid starten av träningen. Man ska vara rädd om sin gamla kropp :) 

Jag har börjat dricka te. Jag har aldrig gillat det men jag är magbarn så ibland måste jag ta till lite drastiska saker för att den ska må bra, så jag bytte ut kaffet mot te och äntligen fick jag lite nytta av min älskade tekoppar och faktiskt är de redigt gott. Jag kanske rent av kan lära mig gilla vin oxå - vem vet. 
Jag har plockat fram symaskinen jag fick i julklapp, nu står den i köket och väntar på att jag ska montera tråd o så. 
Eftersom vi inte är speciellt goda vänner så låter jag den står där en stund så den vänjer sig vid mig. Jag pratar lite snällt med den varje gång jag går förbi. Man vet aldrig, vi kan kanske bli bra kompisar även om jag har svårt att tro de :) 

Funderar en del runt ett äppelträd vi har på tomten. Det var förskräckligt vildvuxet och fullt.  Ja ni ser ju själva. 

Så vi tänkte, brista eller bära............................så där kan vi inte ha de, så vi sågade bort nästan allt sent i höstas. Vad tror Ni ? 
Kommer de att växa till sig igen? Jag tror de, jag tror starkt :) 
på kvällarna lyser de där stympade trädet jättefin för jag har klätt de med 6 stycken ljusslingor. Nu är de bara att vänta o se vad som händer när träden börja växa o blomma igen. 

Nu är de fredag igen så jag 

08 januari 2015

Hon kan väl inte komma tillbaka


Idag blåser det ute, regnet piskar och det är fortfarande mörkt fast de borde varit ljust nu.

På hennes  10 år dag, dagen då  Gudrun svepte in över oss. Precis som då hör man hur vinden viner där ute, de var så de började, lite snällt och så tog hon i och larm slog oss fullständigt.  Är hon tillbaka?  känns ju lite läskigt med starka vindar just idag. 
Jag glömmer aldrig den natten.

Så liten man var, maktlöst o fullständigt ovetande om vad som hände där ute. Ingen ström, inga telefoner och inga mobiler. Vi hade en radio som gick på batteri, men dom var dåliga så radion höll inte så länge.De mesta man hörde var att man skulle hålla sig hemma att många vägar var spärrade av nedfallande träd.Man var helt avskärmad. Man trodde i sin enfald att mobilerna skulle hålla men de gjorde de inte, täckningen försvann på kvällen.

Min minste grabb bodde fortfarande hemma och hade en kompis hos sig. Vi spelade kort under tända ljus, bäddade upp till kompisen och sa till honom att stanna under natten, han bodde en bit längre in i skogen och vi visste ju inte alls hur det såg ut där ute. Vi kunde inte heller kontakta hans föräldrar. 

Jag la mig en stund och vilade, somnade till lite och när jag vaknade hade han gett sig av på moped hemåt. Jag var så arg på mig själv som somnat och arg på honom som gett sig iväg ut. Orolig. Han kunde ju inte meddela sig med någon om något hänt. Det där gjorde den natten extra jobbig och de var en stor lättnat när han kom tillbaka dagen efter. Hans färd hem hade varit lite skräckinjagande erkände han, soptunnor och annat som kom vinande genom luften och ljudet av träd som bröts av.

Jag har inget som helst minne av att man varnade för Gudrun. Men de kan ju vara mitt minne som sviktar :) när jag hörde om de första gången var hon redan över oss.

Jag jobbade i Växjö på den tiden och resan upp på måndagen var en märklig upplevelse och syn. Det låg mer träd på marken än vad som stod upp i skogen. Man fick köra i sicksack mellan träden som fortfarande låg kvar på vägen. Man såg hus och gårdar man aldrig sett tidigare, de hade ju varit skymda av skog men nu var inte mycket kvar av skogen. Husen låg mörka långa sträckor, många var strömlösa i veckor efteråt.  

Efter några veckor började de växa upp berg av virke på samlingsplatser längs vägarna. 
Jag stannade  på väg till jobbet en morgon och fotograferade en uppsamlingsplats utanför Ingelstad. Den var enorm, men ändå liten i genomförsel med andra platser. 

  Vi var skyddade där vi var den natten, vi  överlevde den. Men tyvärr var de många liv som gick till spillo i stormen. Det är de och deras familjer man tänker mest på idag. För visst föll mycket skog och visst gick mycket saker förlorade men det mesta  kan trots allt ersättas, men ett liv kommer aldrig åter - ett liv kan man aldrig ersätta   

En heder till alla Er som kämpa där ute i stormen för alla vår andras skull



06 januari 2015

5:e januari lite speciell ❤



För 5 år sedan, 5 januari 2010 anlände jag med min blogg "Herr Nilssons Fru" hit till blogger.

Det var en ganska snörik vinter. Till den julen hade jag gjort en tomte i naturligt storlek på vår trapp. Han fick en hel del snö på sig och den här bilden tog jag på honom just 
den 5 januari. 

Den här julen var helt snöfri och hade plusgrader. Den 5 januari i år lös solen, de var -4,5 grader. Snöfritt med vackert. Vi har inte fått någon snö alls ännu den vinter. 
Tänk vad tiden går, i sommar firar jag 10 år i bloggvärlden. Makalöst många ord har samlats genom åren. 

Visst är de speciellt att vara med i bloggvärlden   Tänk bara vad vänner man träffat här. Jag läser ju sällan böcker, istället sätter jag mig och skriver lite på bloggen, kila runt och kollar lite vad bloggvännerna haft för sig sedan sist. Lite tid kan man alltid avsätta. 

Så nu skriver vi vidare...................









04 januari 2015

Nu så....................

God fortsättning alla!! äntligen ett nytt år, har bestämt att det  här året ska bli de bästa på länge, länge. De förra var lite skitigt så de lägger jag gärna bakom mig nu. Nu siktar vi  framåt!!! 

Ni som följt mig länge vet att vi tar de väldigt piano på nyårsafton, inga fester för oss. 
Nej, festa kan vi göra de övriga 364 dagarna av året om vi vill. 

Nyårsafton har vi vigt till våra djur sedan vi skaffade dem. I år var de väldigt lugnt med skjutandet här runt oss - och de var underbart för vår Golden fru, hon är så gammal nu så man är rädd hjärtat ska stanna på henne när de skjuter raketer, men samtidigt har åldern gjort henne lugnare. Så en lugn fin nyårsnatt blev de för oss.   

Vi startade årets första dag i lugnets tecken. Bara slappade och tog de lugnt

De mest ansträngde vi gjord var promenaderna med hundarna :) Så där lagom start på året.

Den andra dagen på året kom Svea hon var en ganska lugnt storm. Vi var och handlade så fick vi besök av prinsen och hans föräldrar. På kvällen var vi hos  yngsta grabben och hans sambo och spelade kort . Första timmen lös levande ljus upp bordet 

men sedan kom strömmen åter, de hade eldat i spisarna så de var hett värre...pust. 

Den där Svea hon hängde kvar lite även in över Alfred :) 

Men idag skiner solen och viskar lite om att, 

nu går vi så sakterligen  mot våren, de kändes skönt ända in i märgen att skriva 
V Å R E N....visst längtar vi nu ?